Jag är twitterbiten, det får jag erkänna. Och av allt att döma har fler tagit sig över tröskeln och det första motståndet. Jag hade känt till twitter ett tag, och skaffat ett privat konto för en tid sedan som aldrig användes. När jag ändå tröttnat på att blogga, varför detta?
Efter experimenterandet här på jobbet fick jag snart svar på frågan. Det är snabbt, tillgängligt, roligt och den låga tröskeln gör att man kan blanda innehåll, högt och lågt, på ett sätt som jag inte tycker alltid passar på en blogg. Dessutom är formen till viss del kreativt utmanande, så det kräver samtidigt mer än att bara blaja på en blogg. Vad som skulle kunna bli ett trivialt blogginlägg kan bli ett stilistiskt intressant twitter-dito.
Jag startade till exempel snabbt ett twitter-konto om mitt tedrickande just för att kunna fokusera på vad jag kände att en teblogg misslyckats med. Mycket roligare. (Så får vi se när jag tröttnar ...)
Fortsatt twittrande på arbetet har visat användingsområden både internt och externt. Ju fler som hakar på ju effektivare och viktigare känns det.
Jag tror på en twitterkanal på hemsidan, och att våra konton kan användas för intern kommunikation som är direkt och bortom de barriärer som bloggar och mail (vars fördelar ska kunna användas ändamålsmässigt och effektivt för det de passar bäst för, ska tilläggas)stundtals sätter upp.
Placebovaccinets effektivitet
5 år sedan
3 kommentarer:
En alldeles alldeles utmärkt sammanfattning av de olika aspekterna hos twittrandet.
Törs man fråga vad du har för te-konto? Om vi lovar att inte bli "följare" utan bara smygtittar ibland? (Så du inte skämmer ut dig bland kompisarna.)/ NN
Mitt tetwittrande sker på http://twitter.com/asketen
Det är extremt introvert, för min egen skull och det finns inga kompisar att skämma ut mig inför.
Jag roar mig med att försöka använda de hundrafyrtiotecknen fullt ut, så gott det går.
Att det finns så mycket att säga om te! Och att te kan ge så mycket!
Sidan är också snygg att titta på.
/ NN
Skicka en kommentar